Jag lyckades faktiskt hitta en brusig TV-sändning utan ljud som visade Bahrains GP och med lite kompletterande live timing på laptopen blev upplevelsen inte helt värdelös. Däremot blev själva racet lite av ett antiklimax. Att det under första stinten gick att åka så många varv på de supermjuka däcken efter ett kval var ju ingen höjdare. Dessutom verkar slitaget vara så pass jämnt mellan teamen, att alla går in i depån ungefär samtidigt och placeringsförändringarna uteblir. De få omkörningar som gjordes kan nästan samtliga tillskrivas Vettels motorproblem eller superlångsamma nykomlingar.
Frågan är vad man ska göra åt det ständiga omkörningsproblemet. Paradoxen ligger ju i att F1-bilarna måste vara aerodynamiskt extremt avancerade för att vara den snabbaste formen av racing, men att en bil som ligger bakom en annan får sådana otroliga nackdelar av den turbulens som där föreligger att det knappt är någon mening. Det hjälpte ju inte heller speciellt mycket med de större framvingarna och högre bakvingarna. Att stallens egna organisation OWG (Overtaking Working Group) över huvud taget har bildats säger ju en hel del om magnituden av problemet, och de har fortfarande väldigt mycket att fundera på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det konstiga är att många lopp på amerikanska ovalbanor blir mycket mer intressanta trots att det från början bara ser ut som bilarna bara kör runt, runt och runt.
SvaraRaderaMen eftersom de ligger nära bilarnas max får man en klar fördel av slipstreaming och dessutom är det både fler incidenter och depåstopp. De senaste åren är det kvalet som är mest spännande i F1 cirkusen. Loppen handlar mest om tillförlitlighet.