Inför Monacos GP

I Monaco finns det tre saker som ska klaffa för en bra slutplacering: kvalet, kvalet och kvalet. Omkörningsmöjligheterna är praktiskt taget obefintliga och varvtiderna bestäms till största del av mängden downforce som bilen kan generera. Det är alltså som upplagt för en ny Red Bull-triumf. Om det inte står minst en Red Bull-bil i första startled, ska jag äta upp min hatt.

Möjligtvis skulle Schumi kunna utmana om pole genom t.ex. en välplacerad parkering i Rascasse.

För er som är särskilt intresserade av den erkänt glamorösa biten hos Monacos GP, har Anna Andersson på Aftonbladet skrivit en artikel om detta.

En stor snackis har varit de klagomål som kommit från vissa håll angående mängden bilar på banan under kvalet och att det därför skulle vara svårt att hitta en bra lucka för ett snabbt varv. Dessa situationer har dock uppstått under stora helar av F1-historien och bör bara utgöra ett naturligt element i sporten. Dessutom är det trots allt ett knock out-kval där det faktiskt blir färre och färre bilar ju längre kvalet lider, så alla försök till att förändra reglerna p.g.a. detta vore bara löjliga.

Vi håller förstås även tummarna för Marcus Ericsson, som vi hoppas inte gör en Björn Wirdheim. För er inte som följde Björn under hans karriär i World Series By Renault, låg svensken i en klar ledning ut på sista varvet och vinkade glatt till sitt team ut på start- och målrakan. Tyvärr saktade han ner innan han hade korsat mållinjen och chanserna till att förverkliga alla racerförares dröm att vinna ett race i Monaco var förbi. Sådant har man inte råd med om man ska få en plats i Formel 1.